Om ett barn olovligen har bortförts till eller olovligen kvarhålls i ett annat EU-land än det EU-land där barnet hade hemvist före bortförandet är 1980 års Haagkonvention tillämplig, kompletterad genom kapitlen III och IV i Bryssel IIb-förordningen.
Hur kan EU-regler förhindra bortförande av barn?
Domstolen i det land där barnet hade sin hemvist före bortförandet behåller ansvaret för frågor som rör föräldraansvar, t.ex. vårdnads- och umgängesrätten fram till dess att ärendet har avslutats. Syftet med detta är att undvika att föräldrar för bort sitt barn i hopp om att få en mer gynnsam dom i en domstol i sitt eget land.
Hur kan en förälder få tillbaka ett bortfört barn?
Det finns centrala myndigheter i alla EU-länder som hjälper föräldrar som är offer för gränsöverskridande bortföranden av barn. Det går att inleda ett förfarande för att få barnet återlämnat. Domstolen måste i detta fall besluta i frågan inom sex veckor från det att ärendet når domstolen. Domstolen bör ge barn som är mogna nog att ha en egen åsikt möjlighet att höras under förfarandet.
Kan en domstol i det land som barnet bortfördes till vägra att återlämna barnet?
Domstolen i det land som barnet bortfördes till kan bara motsätta sig att barnet återlämnas
- om något olovligt bortförande eller kvarhållande ägt rum (artikel 3 i 1980 års Haagkonvention).
- om den kvarlämnade föräldern inte faktiskt utövade vårdnaden vid tidpunkten för bortförandet (artikel 13.1 a i 1980 års Haagkonvention).
- om det finns en allvarlig risk för att barnet efter återlämnandet skulle utsättas för fysisk eller psykisk skada (artikel 13.1 b i 1980 års Haagkonvention). Återlämnandet kan dock inte förhindras om lämpliga åtgärder har vidtagits för att skydda barnet. Om en domstol finner att barnet inte bör återlämnas måste den kontakta domstolen i det land från vilket barnet bortfördes (artikel 27.3 i Bryssel IIb-förordningen).
- om barnet motsätter sig att bli återlämnad (artikel 13.2 i 1980 års Haagkonvention).
- om återlämnandet inte skulle vara tillåtet enligt den anmodade statens grundläggande principer om skyddet för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (artikel 20 i 1980 års Haagkonvention).
Domstolen i det land varifrån barnet bortfördes fattar därefter slutligt beslut med beaktande av den andra domstolens bevisning och resonemang. Domaren ska också höra barnet och båda parter.
Kommer domstolens avgörande automatiskt bli verkställbart?
Det slutliga avgörandet från domstolen i ursprungslandet erkänns automatiskt och är verkställbart i det andra EU-landet utan att någon verkställbarhetsförklaring behövs (”slopat krav på exekvaturförfarande”), förutsatt att domaren har utfärdat ett motsvarande intyg enligt Bryssel IIb-förordningen.
Praktisk vägledning för hur Bryssel IIb-förordningen tillämpas: Publikationer från det europeiska rättsliga nätverket
Länkar:
- Hitta den centrala myndigheten i ditt EU-land
- Vägledning för bästa praxis (243 Kb) – innehåller information om nationella administrativa och rättsliga förfaranden som avser förfarandet för återlämnande av ett barn.
- Läs broschyren